Vapnödalen

Vapnödalen sträcker sig längs Nyårsåsen över slätten mot höjderna vid Galgberget. Norrut tar dalen slut vid samhället Holm och söderut finns havet som för ca 10 000 år sedan sköljde vågor över dalen. Littorinahavets strandlinje låg på kanten av Nyårsåsen så Vapnödalen är en gammal sjöbotten som i vår tid blivit bördig åkermark. Mitten av 1800 – talet påbörjades utdikningsarbetet av dalen genom att förbättra Nyrebäckens flöde nerströms med avsikten att snabbare och lättare leda vattnet ut till havet. Markerna längs Nyrebäcken kunde då till viss del torrläggas för matproduktion och då främst genom spannmålsodling. Utdikningen var ett mycket stort projekt och skapade många arbetstillfällen för befolkningen.

1912 beviljades ett statligt lån för fortsatt utdikning, vilket innebar att Nyrebäcken fick breddas och fördjupas så mycket att möjligheten fanns att torrlägga hela Vapnödalen. Flertalet märgelhålor skapades vid samma tidpunkt genom att man grävde upp märgel ur hålorna och körde ut på fälten för att förse grödorna med växtnäring. 

Dalen befolkas

Folk började också flytta hit, då det fanns gott om arbetstillfällen. Under 1800 – talets första del odlades mestadels råg, korn, havre och blandsäd, under första decenniet tillkom också potatis och bovete, allt med stigande skördar. På 1870-talet började sten brytas för gatstenstillverkning och flera boende i dalen hade sina stenbrott uppe på åsen.

Det stora torrläggningsarbetet och utläggning av märgel har lett till att dalens bördiga jord lagts under plogen och bäddat för ett framtida gastronomiskt område.

Nu blev det en kraftig ökning av den odlade jorden, kreatursbeståndet ökade, ett av de första gårdsmejerierna i länet uppfördes där smör och ost såldes till stadens affärer. I dalen odlades också lin, raps och potatis som hade fått stor omfattning på grund av lämpliga jordar. Vapnödalen var också en plats för frukt - och biodlare.

Jordbrukets utveckling sen förra sekelskiftet

Sägner om Wapnö

Hallands äldsta källargångar

I de djupa källrarna på Wapnö slott finns flera vackra valv. Men hur var det då för 7 – 800 år sedan. Här följer några teorier som vittnar om en mörk historia. Vid ett besök 1946 hos den siste fideikommissarien på Wapnö slott, Erik Stael von Holstein, berättade han om några olika teorier om de mystiska källargångarna som finns under slottet. År 1733 brann det gamla slottet upp. När fältmarskalken Georg Bogislaus Stael von Holstein den förste i denna släkt tillträdde lät han bygga upp det slott som nu finns idag ovanpå på den gamla slotts-grunden. Slottet stod färdig byggt år 1754. Erik Stael von Holstein som nyss gjort vissa förändringar just i den gamla källarregionen genom att bygga in centralvärme medger att de tidigare kullerstensbelagda källargångarna var tämligen mystiska. Källargångarna som troligen är från 1300-talet och fanns under slottet ledde i flera riktningar och var så låga att det var omöjligt att gå rak igenom dem. Vid urgrävningarna på 1800-talet fann man en del skelettdelar som Stael von Holstein tror kunde vara begravda munkar från tiden då Vapnö gods tillhörde Benediktiner- orden och ägdes av Vadstena kloster. En annan teori är att Vapnö slott varit ett slottsfängelse och att skeletten kan härröra från ihjälsvultna fångar. En ytterligare teori är att platsen där Vapnö slott ligger har varit någon form av vapenborg, där av namnet. I den gamla sägnen har också sagts att dessa källargångar skulle leda upp till Vapnö kyrka och därifrån ända in till Halmstad slott.

Bilder från svunna tider